>Anders Granell – skådespelare på Folkteatern

>
FOTO:Patrik Gunnar Helin

Anders Granell har jobbat som skådespelare på Folkteatern sedan 1977, men har också varit utlånad till Teater Bhopa och Stadsteatern och även gjort många filmroller. Redan tidigt började han med teater, spelade sketcher och var musikant – och musicerandet finns fortfarande med i hans liv.

Just nu är det föreställningen Orestien som gäller för Anders. Han spelar flera olika roller såsom körledare, en av ”De gamle”, en portvakt och hämndande. Föreställningen hade premiär den 13 mars och spelas fram till den 21 maj.
Repetitionerna började 12 veckor innan premiären och texten bearbetades ända fram tills sista veckan. Regissör Lars Norén har kortat ner pjäsen från de ursprungliga nio till två och en halv timme.

Anders säger att ”begreppet demokrati i Orestien blir dysfunktionellt, om inte det sista ordet är det goda”.
Han fortsätter:”Man måste tänka på att pjäsen är skriven innan Kristi födelse och då uttryckte man sig på ett särskilt sätt. Man tävlade i olika versmått och även i talkonsten. Det var inte bara att ”prata på”, utan skådespelaren var tvungen att vara tydlig och välformulerad men också tala på ett vackert sätt. Dessutom skulle alla i publiken höra vad som sades.
Därav det ålderdomliga språket i pjäsen, man måste tänka på textens ursprung”.

Är det då inte svårt att lära sig texten utantill?
Anders svarar: ”Både ja och nej. Man hänger upp texten på kroppsminnet – till exempel när man skall sträcka fram handen”.
Men Anders håller med om att texten till Orestien var svårare än vanligt att lära sig. Eftersom det också är skrivet för så länge sedan, var det då ett helt annat kroppsspråk.

Hur förbereder du dig inför en föreställning?
”Jag brukar göra en visualisering av vad jag gör på scen”, säger Anders. ”Ju fler föreställningar jag gjort, desto fortare går visualiseringen, det blir ”fast forward” och på sluttampen brukar det bli att jag endast visualiserar de svåraste replikerna”.

Att finna motivationen, hittar Anders i spannet mellan en liten sämre föreställning och en bra. I spannet analyserar kollegorna vad de gjort bra, det konstnärliga omdömet och hur de når dit igen. Vetskapen att det är första gången publiken upplever föreställningen gör att skådespelarna alltid försöker ge 100 procent. Därmed är också ribban högt ställd.
”Samspelet med publiken är viktigt”, säger Anders. ”Vi känner av det. Inte det synliga och hörbara beviset utan det är mer en känsla”.

Parallellt med föreställningarna av Orestien arbetar Folkteaterns ensemble med en ny pjäs som skall sättas upp i höst – än så länge hemligt vad.
Som svar på frågan vad som är roligast i jobbet som skådespelare, svarar Anders att ”det är de varierande arbetsuppgifterna och perspektiven i jobbet”. Nackdelen är det bundna kvällsarbetet som gör familjelivet lite speciellt.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + 20 =