>Alcina – barockopera på Göteborgsoperan

>
Wow! Plötsligt befann jag mig i 1700-talet, iklädd blå krinolin, dansandes menuett – kändes det som! Men jag befann mig bland publiken i operahuset och såg och lyssnade till barockoperan Alcina av Händel.Oj, oj, oj! säger jag bara. Vilken sång, vilken enorm prestation av Alcina som gestaltades av Agneta Eichenhotz coh hennes kollegor Bradamente, Ann-Kristin Jones och Ruggiero, Katarina Karnéus och många flera. Den duktige dirigenten Laurence Cummings spelade också cembalo.

Häxan Alcina, en blond ljuv kvinna med svart lång klänning, förtrollar alla sina män. När hon tröttnar på dem, förvandlar hon dem till djur, inspärrade i hennes palats på ön hon härskar över, även om det i scenografen Lars-Åke Thessmans scensättningar har blivit ett palats.

Här vimlar det av triangeldraman. Vissa mansroller spelas av män. Ruggerio som har ett förhållande med Bradamente, låter sig förtrollas av Alcina, men Bradamente ger inte upp utan klär ut sig och blir till sin bror. Morgana, Alcinas syster, förälskar sig i denne bror, Ricciardo.

Ja, det är ett invecklat drama som slutar drastiskt. Se den! 26 arior innehåller den och det är bara att lyssna och njuta och drömma sig bort till krinolinernas 1700-tal!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + elva =